Heikkilä museiområdet
Heikkiläs gård och gårdsområde förmedlar historier om livet på landsbygden förr i tiden och erbjuder en lugn oas mitt i staden. Gårdens marker odlades åtminstone från 1500-talet och fram till 1920-talet. Huvudbyggnaden är uppförd i slutet av 1700-talet. Inne i huset får man se glimtar av hur livet på en välbärgad bondgård har kunnat se ut en gång i tiden. Av de byggnader som finns på museiområdet hör förutom huvudbyggnaden även boden och drängstugan samt statarstugan som ligger lite längre bort till gårdens ursprungliga byggnader.
Heikkiläs gamla stomlägenhets resa till ett museum inleddes år 1955, när dåvarande Kervo köping köpte gården. Museet drevs med frivilliga krafter fram till år 1986, då museiverksamheten gick över till Kervo stad. I början ansvarade den lokala hembygdsföreningen Kerava-seura för museets utformning och verksamhet. Föreningen flyttade också byggnader från närliggande områden till museiområdet och samlade föremål till hembygdsmuseet. I en av byggnaderna uppstod Kervobornas egen föreställning av gångna tiders livsmiljöer.
Heikkilä museiområdet är öppet på sommaren, i samband med evenemang och för grupper enligt överenskommelse. Gårdsområdet är tillgängligt året om och får fritt utforskas på egen hand.
Platser inom museiområdet
- Huvudbyggnaden
- Loftboden
- Drängstugan
- Skyddad ek
- Ekonomibod
- Ali-Heikkiläs huvudbyggnad
- Potatiskällaren
- Jordkällaren
- Höladan
- Svin- och fårhus
- Ladugården
- Vagnslidret
- Martti Saaristos park
- Smedjan
- Statarstugan
- Lidret
- Skyddad tall
- Ancylussjöns strandvall
1. Huvudbyggnaden
På platsen för Heikkiläs gård har det funnits bebyggelse åtminstone sedan 1500-talet. Då var bosättningen på nuvarande Kervos plats indelad i byarna Ytterkervo och Överkervo. Heikkilä är ett av de sex husen i Överkervo by som omnämns vid namn i kronofogdens jordebok år 1543.
Heikkiläs gård var från 1500-talet och ända fram till 1920-talets början en släktgård, vilket innebär att gårdens beboddes och dess marker odlades av en och samma släkt. Till gårdens marker hörde en gång i tiden en stor del av det område som idag är centrala Kervo, stadsdelen Sampola och en del av Kaleva. Heikkiläs gård var ett rusthåll, vilket betyder att gården fick skattefrihet genom att hålla en ryttare med häst och utrustning för kronan, vilket man gjorde två gånger på 1600-talet. Under gårdens historia har Heikkilä också varit allodialgods med hovslagare och furir.
År 1769 styckades Heikkiläs gård i två delar, Yli-Heikkilä och Ali-Heikkilä. Släktgrenen på Yli-Heikkilä tog då efternamnet Helén, medan de boende på Ali-Heikkilä blev Helenius. Huvudbyggnaden i Yli-Heikkilä, det nuvarande museet, uppfördes i samband med styckningen av gården på 1770-talet.
Stilmässigt är huvudbyggnaden en traditionell nyländsk parstuga med timmerstomme och stående brädpanel. Idag kan man under museets öppettider besöka huvudbyggnaden för att se hur livet kan ha sett ut en gång i tiden på en välbärgad bondgård.
Yli-Heikkiläs gårds huvudbyggnad i 1950-talets början. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
2. Loftboden
Loftboden från 1776, som hör till Heikkiläs gårds ursprungliga byggnader, har två våningar och en sval- eller loftgång. Byggnaden inhyser tre parallella rum på övervåningen och tre på undervåningen.
I loftboden förvarades mat och olika slags hushållstillbehör. Sommartid kunde gårdens ungdomar samt drängar och pigor övernatta i loftboden, vilket gav extra utrymme och frihet som motvikt för de trånga boendeförhållandena under vintern.
Heikkiläs gårds loftbod från innergårdens sida år 1955. Bild Väinö Kerminen, Kervo museitjänster Sinkka.
3. Drängstugan
I drängstugan från 1770-talet, som står på sin ursprungliga plats, bodde husets manliga tjänstefolk. Under åren har drängstugan även kunnat användas som hyresbostad och bastu.
Drängarna hjälpte husbonden med olika slags arbeten mot betalning, till exempel åker-, skogs- och snickeriarbeten. Husmodern i sin tur fick hjälp av husets kvinnliga tjänstefolk, alltså pigorna, vars uppgifter omfattade exempelvis hushållsarbeten, textilvård och ladugårdsarbete. På en välbärgad bondgård som Heikkilä arbetade samtidigt flera drängar och pigor. De anställdes vanligtvis för ett år i taget.
Heikkiläs gårds arbetsfolk, dagarbetare och tjänstefolk vid ladugårdsväggen i slutet av 1800-talet. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
5. Ekonomibod
Timmerbyggnaden flyttades till museiområdet år 1957 från Kervo dåvarande ungdomsfängelses område. Den var en av byggnaderna som tillhörde Marjomäki torp och också den första byggnaden som flyttades till museiområdet.
I ekonomiboden har man förvarat mat, tyger och andra hushållsartiklar. Ekonomiboden ligger på ekonomigården, vilket avser den del av gårdsområdet som ligger mellan jordkällarna och boden.
Marjomäki gårds ria och andra byggnader som tillhört gården år 1956. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
6. Ali-Heikkiläs huvudbyggnad
På denna plats låg enligt källor sannolikt Ali-Heikkiläs huvudbyggnad.
När den dåvarande husbonden, Tuomas Juhonpoika, dog år 1769 gifte sig hans änka om. Eftersom Tuomas son var minderårig, hade husbondens skyldigheter gått över till Tuomas bror, Juho Juhonpoika. Två husbönder i samma hus var en ohållbar lösning, så saken löstes genom att stycka gården i två delar. Den nya husbonden stannade kvar i Yli-Heikkilä och Juho Juhonpoika blev husbonde på den del av gården som uppkallats Ali-Heikkilä. Gårdarna låg i samma gårdsområdena ända fram till 1910-talet då Ali-Heikkiläs huvudbyggnad revs.
Ali-Heikkiläs huvudbyggnads fasad och gårdsplan på gårdssidan på omkring 1910-talet. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
7. Potatiskällaren
En replika som byggdes på den ursprungliga jordkällarens plats år 1978.
Till Finland kom i slutet av 1700-talet en ny föda: potatisen. På 1800-talet hade potatisen stor betydelse i Finland, framför allt under vintern och våren, när det var svårt att få färska grönsaker.
Potatisupptagning sannolikt på Irjalas hemskifte i Savio på 1920-talet. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
8. Jordkällaren
En av Heikkiläs gårds ursprungliga byggnader. Det exakta byggåret är inte känt, men möjligtvis är källaren från 1800-talets början. Som plats för jordkällaren valdes gårdsområdets svala nordöstliga hörna som skuggas av huvudbyggnaden. Också de omgivande träden har gett skugga och bidragit till att hålla källaren sval.
I den svala jordkällaren förvarades såväl morötter som rovor och kålrötter och andra rotsaker samt annat som odlades i trädgården, såsom äpplen.
Artturi Heinonen, lärare vid Ytterkervo folkskola, på Ytterkervo skolas trädgårdslott i 1910-talsskiftet. I förgrunden äppelträdsplantor. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
9. Höladan
Den grå timmerladan med spåntak flyttades till museiområdet på 1970-talet från Sibbo.
Hölador fanns i Finland redan på medeltiden, men vallodling blev vanligare först på 1880-talet. Före det samlades vall för boskap och hästar från naturängar.
Medlemmar i hembygdsföreningen Kerava-seura granskar ladugården på dess ursprungliga plats i Borgby, Sibbo, på 1960-talet. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
10. Svin- och fårhus
Byggnaden med spåntak, som använts som djurskydd, flyttades till museiområdet år 1977 från Timonens tomt på Sarvimäentie i Kervo. På sin ursprungliga plats användes byggnaden även som mangelhus.
Heikkiläs gårds stora ladugård, stall och svinhus låg en gång i tiden i denna del av gårdsområdet, som kallades för boskapsgården. Boskapsgården var en öppen, varm och ljus plats. Via boskapsgården leddes kor och hästar till bete och där fick får och höns gå fritt under sommarsäsongen.
Heikkiläs boskapsgård och ekonomibyggnader på omkring 1910-talet. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
11. Ladugården
Heikkilä var en välbärgad gård och till gården hörde en gång i tiden också en stor ladugård. Ladugården låg på denna plats och i terrängen kan man fortfarande se den gamla stenfoten. Byggnaden revs i början av 1920-talet.
Heikkiläs nötkreatur betar på hagmark mellan Borgåbanan och Borgå landsväg i sekelskiftet 1800–1900. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
12. Vagnslidret
På denna plats stod en gång i tiden ett vagnslider där man förvarade gårdens åkdon, såsom kärror och slädar. Lidret kallades även för åkdonslider.
Det ursprungliga vagnslidret revs och på dessa plats byggdes år 1969 en ny byggnad efter gammal modell. Denna förstördes i en brand 2024. Ungefär 200 museiföremål som förvarades i byggnaden kunde räddas.
Kervo Arbetarförenings musikkår uppträder framför vagnslidret på hembygdsfesten på Kervodagen 1987. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
13. Martti Saaristos park
Premiärlöjtnanten och hembygdsrådet Martti Saaristo (1911–1990) var en aktiv medlem i hembygdsföreningen Kerava-seura ända sedan föreningen grundades år 1955. Han arbetade som frivillig vid Heikkilä hembygdsmuseum och var museets intendent från 1957 ända fram till 1980-talet. Under Saaristos ledning utvecklades museet till den helhet som byggnaderna och området utgör idag. Han samlade allmogeföremål till museets samlingar och presenterade museet aktivt framför allt för flera generationer av skolbarn från närområdet.
Parken som fått namn efter Martti Saaristo är en hyllning till hans arbete för bevarandet av Kervos lokalhistoria. I kanten av parken, i riktning mot Heikkiläntie, står en ståtlig tall som är skyddad.
Martti Saaristo med sin fru Sirkka på hembygdsföreningen Kerava-seuras utflykt på 1960-talet. Bild Kalevi Lankinen, Kervo museitjänster Sinkka.
14. Smedjan
Byggnaden som använts som smedja flyttades till museiområdet från Sibbo år 1976. Före industrialiseringen behövde landsbygdens bönder och torpare smedens tjänster. Vi vet säkert att det en gång i tiden funnits en hovslagare på Heikkilänmäki, men det är inte säkert att man alltid hade en egen smed. I Överkervo fanns sannolikt byns gemensamma smed.
Av smeden beställde man liar, skäror, hästskor, gångjärn, spadar och andra redskap som användes inom jordbruket.
Smedjan på dess ursprungliga plats i Sibbo sommaren 1975. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
15. Statarstugan
Denna byggnad står på sin ursprungliga plats. En statare (även kallad stattorpare, statdräng eller statkarl) var någon som hade sin egen bostad, men som gjorde dagsverken hos husbonden i Heikkilä. Av den finska beteckningen ”muonamies” (muona = mat) framgår att stataren fick en del av sin lön från husbonden i form av mat.
Statarstugans interiör i museets gamla basutställning på 1960- eller 1970-talet. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
16. Lidret
Byggnaderna flyttades till museiområdet från kanten av Helleborgs backe, alltså nuvarande Aurinkomäki i centrala Kervo, på 1970-talet. Byggnaderna ingick i den byggnadsgrupp som tillhörde backstugan som låg uppe på backen. När stugan flyttades beboddes den av åldringen Villehard Helenius.
I byggnadsgruppen ingick även backstugans utedass, som förstördes i en brand år 2024.
Statarstugan, lidret och uthuset på 1960- eller 1970-talet. Bild Kervo museitjänster Sinkka.
18. Ancylussjöns strandvall
”Över denna strandbrink sköljde för cirka 8000 år sedan Östersjöns föregångares, Ancylussjöns vågor.”
Detta kan man läsa på en metallskylt som i början av 1980-talet fästes på en sten som ligger i skogen intill stigen. Cirka 8000 år före vår tideräknings början var nuvarande Kervo skärgård i Ancylussjön som uppkommit efter istiden. På olika håll i staden, till exempel här på denna strandbrink, finns spår som vittnar om att det här en gång funnits en sjö.
Minnestavla för Ancylussjön. Hittar du stenen längs stigen? Bild Kervo museitjänster Sinkka.
